Jag kan bli arg, riktigt arg. Det händer inte ofta men just nu är jag jättearg! Har dock svalnat lite i huvudet nu, igår kände jag det som om huvudet skulle brinna upp! Jag är arg på min storebror. (Jag kallar honom ofta lillebror i huvudet för han är såpass beroende av andra att jag faktiskt inte kan kalla honom storebror). Det är oerhört kraftkrävande att vara så arg så jag vet att jag borde sluta med det samma men det är inte så lätt.
Historien började när mamma och pappa åkte till honom för att lämna hans julklappar (han firar inte jul och har väl vid något tillfälle undanbett sig julklappar också, men för att han inte ska känna sig särbehandlad i familjen har mamma bland annat stickat en jättefin tröja med katter på till hans dotter och i övrigt köpt fina julklappar både till honom och till hans lilla dotter. Han svarade med att i all hast låna en bil och köra hem till mig och ställa dom på min trapp. Han nedlät sig inte ens att ringa på dörren trots att vi var hemma och det syntes ordentligt. Han ringde till min mobil och sa bara att han hade ställt en kasse på trappen och att han inte visste att vi var hemma.
Nu långt efter jul har jag ännu kvar julklapparna till hans dotter och jag tänkte att hans exfru kanske visste att värdera sakerna till dottern så jag mejlar henne, men icke. Hon bara meddelar min bror att jag mejlat till henne varpå min bror skickar ett riktigt argt mess till mitt gamla mobilnummer (guuud vad skönt att jag inte använder det numret längre….) och avslutar med att “all kontakt som gäller min dotter ska gå via mig, begrips!?”
Idag har min dotter på sig tröjan som mamma hade tänkt till hans dotter och jag lovar att jag var tårögd när min dotter öppnade julklappsboken som egentligen var tänkt till någon annan som säkert hade behövt dom bättre…