En mammas dagbok

Har ni tänkt på att det alltid finns människor som man tänker att man ska hälsa på nån gång. Det blir bara aldrig av. Det skjuts på framtiden. Tyvärr. Tänk om man kunde prioritera bättre och man kunde ta sig tid att bara titta införbi. För något år sedan såg jag en vän på stan. En äldre man som jag hade känt länge och hade mycket stor respekt för. Jag minns att jag tänkte att “nästa gång ska jag gå fram till honom och höra hur det är” för jag visste att han hade cancer. En vecka senare var han död och jag fick inga fler chanser. Tyvärr blir det nästan aldrig heller av att hälsa på någon hemma heller och jag har några såna bekanta som jag förr kunde åka förbi och hälsa på och kanske ta med lite fikabröd eller så… det blir aldrig av längre. Tyvärr ligger det inte direkt som prio 1 på listan över saker jag måste börja prioritera heller…