Ännu en natt sedan nappféns besök har gått, och jag och sambon pratade lite igår kväll och vi tyckte nog bägge att det gått över förväntan. Nu somnar hon nästan lättare än med nappen och somnar definitivt om lättare utan nappen. Hon vaknar nog inte på natten om hon inte är kissnödig eller har ont nånstans. I går kväll somnade hon väl kanske lite sent, men det var nog mer mitt fel i såfall, hon fick sitta uppe och se på fem myror är fler än fyra elefanter lite för länge kanske. Men sen somnade hon på kanske en kvart! Jag tror att det var rätt bra att ta just helgen när hon fyllde år för då fick hon så mycket uppmärksamhet, så mycket nya saker och så mycket distraktion att hon helt enkelt glömde bort att oroa sig så mycket för det. Skönt! Hittills har det hela gått mycket smidigare än jag nånsin trott!
Mamma har tjatat öronen av mig om att “nu kommer hon aldrig glömma sin treårsdag och hon kommer att påminna dig för resten av livet att du tog bort nappen just då”, men jag tror att det var bra att göra det just då och jag ångrar mig inte det minsta!
Igår hade chefen för IVA ringt min chef och gett beröm. Han ville egentligen ha mig på heltid däruppe men det går tyvärr inte att ordna. Jag förstår min chef på ett sätt, men samtidigt blir jag grinig och tänker att när jag nu gjorde ett bra jobb, kan jag inte få mer än lite cred för det? Kan jag inte bara få min tjänst, min plats i huset helt enkelt. Visst kan jag tycka att det är rätt kul att valsa runt på olika ställen och träffa olika folk men samtidigt vill jag kunna ha ett eget rum, eller åtminstone en egen plats där jag kan sätta upp dotterns teckningar, kan ställa in skrivbordet och stolen och skaffa mina egna pennor och sådant. Just nu vill jag ha lite trygghet. Efter att ha varit på nio olika ställen på huset känns det som att det är dags att få rota sig lite. Ja ja.. vi får väl se hur det blir.