Eller egentligen bara ett barn, mitt. Jag och min mor grälade friskt för ett par veckor sedan, då jag tyckte att det vore bra om hon slutade äta kakor och godis mitt i veckorna. Svärmor, som är en sådan kakbakande människa, gick med på det och förstod precis vad jag pratade om, men mamma vägrade konsekvent och bara vräkte ur sig en massa dumma kommentarer och jag försökte med att “jamen det gäller ju bara kakor och godis”, medan hon kontrade med att “det är ju socker i allt, och ska hon inte få äta sylt eller ketchup eller… osv osv”. Och när hon kom hem igår och sockerchocken släppte, var hon helt slut. Jag menar som ett utblåst ljus. Hon brukar aldrig sova middag hemma längre och för att hon skulle kunna somna någon gång sa jag till sambon att han skulle väcka henne efter en 20 minuter sisådär. När jag kom hem en timme senare möts jag av en ledsen tjej, ledsen för att hon skulle cykla och möta mig på vägen. Trött och grinig och ledsen. Inte precis den glada pigga tjejen jag annars känner. Hon fick vila en stund framför en film och sen fick jag med henne på att dekorera pepparkakor med kristyr och silverkulor. Men det tog tid. Sen somnade hon inte förrän halv 9 trots att jag verkligen försökte få henne att lugna sig lite. Trött som få förstås. Oavsett vad alla andra tycker och tror, tror jag (och det är jag som är mamma) att hon helt enkelt fick en sockerchock. Känner igen mig så i henne, och jag blir också jättetrött när jag ätit kakor och godis. Det är precis motsatsen för mig. Jag blir aldrig sådär pigg bara, jag blir bara så helt slut och trött. Dessutom tycker jag bättre om den glada, pigga tjejen jag normalt känner.
Hur som helst, julbordet var bra. Kallrökt lax med hjortronsås var en riktig succé. Babben och Lasse Karlsson var bra och till och med Bacchi bröder var bra. Annars brukar jag störa mig jättemycket på dom, men dom hade skaffat nån bra sångare som jag inte känner igen. Och dom spelade kul musik.
Däremot hade det varit bättre om Einar drog igång direkt efter Babben, det blev lite lamslaget och jag och sambon blev så trötta att vi bara orkade inte vänta tills Einar drog igång (sorry Einar) och missade antagligen det allra bästa på hela kvällen. 
TYPISKT.
Har köpt julklapp till dottern. En Skrållan-docka!