Dottern har blivit rädd för spöken. Varje kväll vill hon absolut inte somna och hon drömmer om spöken och monster. Och jag försöker säga att det inte finns nåt sånt. Däremot är jag rädd att hon inte tror på tomten. Mycket märkligt. Vi försöker verkligen få barnen att tro på tomten, men däremot men däremot finns det inte spöken. Inte undra på att barnen blir lite vilsna.

Idag har det varit en rätt skoj dag på jobbet. Vi har väl skojat och stojat precis som vanligt. Jobbat på så gott det går. När jag berättar för utomstående om var jag jobbar, brukar folk kommentera det med “men där är dom väl sura och trista?” men jag kan inte hålla med där. Det kanske verkar så för utomstående, men jag tycker att det går rätt bra att skämta med dom flesta. Ingen blir sur när man ifrågasätter eller tycker att nåt är konstigt, trots att jag faktiskt är en “utomstående”. Dom bara tycker att det är bra att jag ser på saker och ting med nya ögon och ibland tycker dom som jag, ibland tycker dom annorlunda, det är ju så det är i livet.