Ibland känns det som om vi inte gör annat, vi grälar om småsaker som att jag tycker att hon kan ha flätor om hon ska vara så långhårig och att hon ska smaka maten och att hon inte får ha kjol eller klänning varje dag på dagis. Ibland känns det helt tröstlöst och jag känner mig som en riktig grälmamma. Usch säger jag bara. Men samtidigt inser jag att vår dottern, med sina bestämda åsikter, inte kan få riktigt fritt spelrum för då får vi det inte lättare direkt. Har försökt att börja vara mjuk ändå, bestämd men ändå mjuk i rösten, jag tror att det är bättre både för henne och för min röst. Det är inte lätt. Känner att jag är lite rödhårig längst inne i hårrötterna som bara reser sig när hon stampar i golvet och säger “Jag VILL inte!” om jag tycker att hon ska ha byxor istället för den vanliga jeanskjolen eller den nya femmyror-kjolen. Det är nog tur att vi ska ha barnvakt över natten på lördag. Sen blir det dygnet runt med hela familjen. Det kan bli tufft. Tur att sambon är med också och stöttar… han är den som ibland gjuter olja på mina hetsiga vågor. Skönt!
Imorgon kommer kollegan tillbaka till jobbet, hoppas att hon har haft det fint, det har visst varit runt 25 gr…