Efter alla våra kvällsmatsproblem med dottern har jag börjat fundera på en sak. Det var efter att dagisfröken sa till oss att vi inte ska lägga så stor vikt vid det som det egentligen började snurra i mitt huvud. Var går gränsen, eller egentligen när ska man “inte lägga så stor vikt vid det” och när ska man? Jag måste säga att jag tycker att det är jättesvårt att bestämma när man ska sätta gränser och när man ska vara en “snäll mamma”. Exempelvis har dottern länge velat ha klänning, varje dag. Varje kväll säger hon – Snälla mamma, kan jag få ha klänning i morgon? och samma sak kommer varje morgon, -Snälla mamma kan jag få ha klänning idag? För länge sedan föll jag till föga och beställde en hel radda med fina mjuka trikåklänningar som hon kan ha på dagis och busa i. Dessutom har jag härom dagen varit och köpt lite fina tights att ha under när det är lite för kyligt. I morse tog jag fram ett par jättefina, lila som matchade den fina fjärilsklänningen och dottern frågade – mamma är det där tights? Det räckte med att jag tvekade lite innan svaret och hon började stortjuta. Verkligen tjuta. Öronbedövande. Hur 17 ska jag göra? Om jag är smidig så är det som att hon får sin vilja igenom, men om jag bestämmer lovar jag att det inte går att vara i samma rum som den högljudda damen ifråga. Som sagt, jag undrar, var går gränsen? När ska man sätta hårt mot hårt och när ska man vara den snälla mamman? Om ni vet kan ni väl skicka ett mejl för jag vill verkligen veta!