40-årskris? Kanske det kanske. Är rastlös och känner lite tristess på jobbet, trots att vi har det så bra som man bara kan ha det på jobbet. Omväxlande arbetsuppgifter, bra kollega, bra folk i övrigt runt oss.. absolut inget att klaga på mer än möjligen lönen. Ändå känner jag att det kryper lite i kroppen, är lite uttråkad och känner ingen utmaning längre. Tror att jag har ett inrotat behov av att lära mig nya saker hela tiden.
Hörde för ett par dagar sedan att en av IT-stödjarna skulle sluta och genast började jag fundera på att söka hennes tjänst även om jag vet att det skulle vara rätt ostadigt. Det är inte ens säkert att dom finns kvar, men är ändå sugen på att pröva något nytt. Samtidigt gick jag in på studera.nu och kollade utbildningar. Jag har en riktigt gammal dröm om att bli bibliotekarie, älskar ju böcker och har praktiserat på ett bibliotek (var har jag inte varit?). Det är en sexårig distansutbildning på halvtid. Det dumma är ju förstås att den inte börjar på hösten, man måste börja på våren. Alltså har tåget gått för i år och jag får vänta till nästa vår. Men då får jag å andra sidan tid att fundera lite extra. Ska ha ett snack med chefen också, det är bra om hon är med på hur jag tänker.