Sambon är iväg och om ett par timmar ska han ge sig ut på en nattlig cykeltur runt vättern. Det betyder att jag blir själv hemma i tre nätter, ja nästan i alla fall, dottern är ju hemma men hon vill man absolut inte ha i sängen. Jo, kanske om man inte behöver sova någonting. Jag är väldigt beroende av sambon när jag ska sova, han behöver nästan inte ens ligga i sängen, bara han finns hemma… Och nu har ju dottern krupit isäng och jag tror att hon somnar nästan med en gång… klockan är ju rätt mycket för en liten tjej.
Nu är det bara fyra dagar kvar till semester och jag har inte direkt lust att gå på semester… Jag har mycket att ta igen på jobbet, men å andra sidan har jag gott stöd av nya kollegan! Och en annan kompis också förstås. Min företrädare så att säga. Hon är också toppen!
Dessutom är det bara fyra dagar kvar för dottern på dagis… DET kommer att kännas konstigt. Vi har haft ett toppendagis eller rättare sagt en toppenavdelning. Det har känts helt tryggt att lämna dottern på morgnarna och jag har inte känt mig påträngande när jag har ringt då jag varit orolig för något eller om dottern varit ledsen när jag lämnat. Jag har kunnat ringa om precis vad som helst och dom har varit proffsiga, rättvisa och toppen på alla sätt. Jag kommer att sakna dem. Å andra sidan känns det rätt bra inför fritids och förskoleklass också. För sisådär en 15 år sedan hade jag nån slags praktik på det fritidset/förskolan dottern kommer att börja på, så jag känner redan många där. Jag tror att flexibiliteten kommer att bli ännu bättre, om det nu är möjligt förstås. Och dessutom känns det rätt bra att vi har cykelväg hela vägen till skolan.
Iår blir det bara tre veckors sommarsemester.. hade tänkt att ha smörsemester, hela juli, men det blev inte så. Trist. Nåväl, jag kommer igen nästa sommar… Å andra sidan har jag tre veckor till att ta ut! Hurra för det!