Äntligen är julen över, den korta dagen som alla barn väntar så innerligt på, vill jag bara att den ska vara över. Bästa stunden är nog morgonen, då vi alltid är hemma, bara hemma. Äter lugn långfrukost och öppnar klapparna i familjen. Skönt!
Sen börjar det. I år var det först ett besök hos svärmor och svärfar. Inget fel på dem, mer än att de är tråkiga. Där finns också svågern som oftast inte är äldre än 12 mentalt. Bästa där är att dom faktiskt tänker på dottern i första hand. Alltså lunch, sen julklappsöppning. (Fick bästa presenten där, en glassmaskin!)
Sen vidare till mitt värsta ställe, nämligen mamma och pappa.
Då jag har dålig erfarenhet av tidigare jular och att mamma måste ha kontroll över precis allt, inget får ändras eller göras om och systeryster försöker släta över då jag försöker säga ifrån. Alltså blev det två timmars sittande och görande absolut ingenting, försökte spela lite kort, men annars inget. Ingen är intresserad av kalle på tv eller annat heller för den delen. Själv kan jag tycka att det vore perfekt att dela ut julklapparna innan kvällsmaten då dottern kan leka med sina julklappar en stund, vi andra kan titta ordentligt och sen kanske man hinner bli lite hungrig, vilket heller inte är någon nackdel.
Dessutom har dottern lite udda kvällsvanor och vill helst vara i säng kl 8 på kvällen, annars blir det lätt lite hysteriskt. När jag nämnde det för mamma, tyckte hon bara att, det måste gå att ändra på för vi kan ju inte låta det styra julafton. Då undrar jag bara, för vem firar vi jul? Är det inte mest för barnens skull och då är väl huvudsaken att dottern har det bra, inte att vi absolut sitter och öppnar julklapparna så sent som möjligt?
Nästa år hoppas jag på jul hemma, drömma går ju.