En mammas dagbok

Våren börjar komma eller egentligen är den redan här, i påskas var det riktigt varmt, men nu är det kyligare igen. Igår regnade det dessutom. Önskar att det blev riktigt fint väder igen, åtminstone till helgen.

Som vanligt på våren är jag förkyld. Det var precis så här års som jag fick en dunderförkylning så att jag fick problem med stämbanden och inte kunde sjunga. Dessutom vågar man inte riktigt träna ordentligt heller. Gick på skivstångspasset i onsdags men blev nästan däckad i torsdags och fredags… inte kul när man har så mycket på jobbet. Väntar ännu på att min “riktiga” kollega ska börja,  men det drar ut på tiden.. Förhoppningsvis i mitten av juni. Längtar…

Jag drömmer sällan.. det är ju inte så ofta jag sover så bra. Igår natt, eller egentligen igår morse, drömde jag att jag brann, så jag vaknade fäktande med armar och ben.
I morse drömde jag att jag blev skjuten i bakhuvudet, och jag kände liksom att jag domnade bort. Sedan irrade jag runt som för att se dottern… hemskt dröm.
Jag håller dessutom på att åka på en vårförkylning. Och jag som absolut inte får bli sjuk.. det är lite sårbart på jobbet då det inte är någon annan som kan journalsystemet på bb. Hoppas att det inte blir så farligt..

Nu har förhoppningsvis våren anlänt även till härliga Gotland och i förmiddags gick vi en sväng längs stranden. Inte så långt, mest för att dottern skulle få en sväng på inlinesen och få rasa av sig lite på Almedalens härliga lekplats. Vi trodde att det skulle vara kallt, eftersom det var det här hemma och det var pålandsvind, men när vi kom ner till stranden var det faktiskt rätt varmt och skönt! I almedalen var det också väldigt härligt och vi ville egentligen vara kvar längre, men vi var tvungna att åka hem och fixa mat. Efter maten blev jag sittande på terrassen där det var ännu skönare. Satt i bara tröjan, kompisen tog av sig i linne och vi åt kladdkaka och glas och bara njöt! Hoppas att det fortsätter.

På jobbet ska kollegan jobba sista veckan. Det känns både riktigt bra och nervöst. Jag vet ju inte när hon som fått tjänsten efter henne ska börja och i glappet blir det nog jag som får ta största ansvaret vilket jag inte är van vid. Det ordnar sig säkert för jag har en annan van kollega som stöttar mig. Och tillsammans ska vi nog ordna upp det, hoppas jag.

Nu är dessutom snart oxveckorna slut, det är bara nästa vecka sen är det påsk. Skönt!