Hade aldrig trott att vi var en familj som tränade… Men nu, då jag själv tränar ungefär tre gånger i veckan, dottern tränar en gång och sambon tränar minst fyra till fem gånger i veckan så börjar jag undra om vi inte är det.
Igår var jag på skivstångspasset igen och det var väldigt bra för mina otränade axlar. Rekommenderas varmt till sekreterarkollegor som också är svaga i axlarna. Ikväll ska jag träna bort lite av träningsvärken på ett vanligt pulsmedelpass och dottern ska gå på knattegympan. Ska bli skönt som vanligt! Och i morgon är det fredag igen!
Och nu är det bara en vecka kvar innan min kollega slutar. Ska bli skönt, både för henne och för mig. Och sen vet jag nu vem som kommer istället och jag ser ännu mer med tillförsikt på framtiden! Det blir jättebra tror jag!
Brorsan och jag pratar ännu inte med varandra, fånigt kan tyckas, men jag tycker fortfarande att han ska be om ursäkt någon gång och inte bara komma krypande. Nu kan jag också tycka lite synd om honom, då hans ex, barnets mamma, och dagis bestämt saker ovanför hans huvud och jag kan tycka att det är familjerättens sak att bestämma sådant även om det kanske nu är rätt beslut. Alltså, det kan ju vara rätt beslut, men fel sätt att sköta det.
Sambon har fått glasögon och i och med det fick jag en ny sambo. Och snyggare blev han! Pussar till honom!