Måndag igen, och jag var inte piggare i morse än andra morgnar. Dottern har som vanligt väckt mig, men inte bara en gång i natt, utan två. Mitt sömnbegär är enormt. Dessutom har jag varit ensam på jobbet idag, och även om jag och kollegan nu kan vara oense om en del saker, blir det lite tomt, och det är alltid lättare att vara två. På väg hem från jobbet, började bilen hosta och bete sig konstigt. Väl hemma bad jag sambon gå ut och provköra och säga vad han tror. Då var den normal igen förstås. När vi sen skulle till ridningen, gick den bra. Men inte på hemvägen. Det blir att cykla i morgon. Usch.
Dottern hade en jättebula i huvudet, efter att ha krockat med en kompis på dagis. På ridningen ramlade hon av för första gången. Nu är det bara 99 ggr kvar!
Sötnosen, undrar vem som blev mest rädd, hon eller jag… Jag var förstås stoltaste mamman i världen när hon hoppade upp igen, efter att ha känt efter ordentligt att hon inte slagit sig…