En mammas dagbok

Nu är det bara några veckor kvar till resan. Det ska bli jätteskönt att åka iväg en vecka i början av december , precis som förra året. Den här gången blir det Maspalomas, och jag hoppas att det blir ännu varmare än förra året. Den här gången bor vi på ett något bättre hotell, tyvärr var Bamseklubben fullbokad, men jag tror att dottern kommer att hitta Bamse ändå. Och poolerna är uppvärmda och det är mysiga små bungalows istället för hotellrum. Dock är jag glad över väskan på hjul jag köpte när jag skulle på spakryssningen så jag slipper bära, för jag tror att det är utspritt på ett ganska stort område…

Inför jul tänkte jag gå igenom min önskelista, det finns ett par nya saker jag önskar mig och ett par gamla jag ska ta bort helt enkelt. Nu när det börjar dra sig mot att jag inte har någon bindningstid på abbonnemanget vill jag ju förstås, som alla andra, ha en Iphone. Har hittat ett nytt abbonnemang, smart, där man inte betalar någon minutavgift, inte ens till någon annan operatör och eftersom syrran inte har samma som jag blir det lite surt varje gång jag ringer henne, eller varför inte hem till mamma, eller andra fasta nummer. Dock är inte min telefon riktigt tillräckligt gammal och dålig för att jag skulle kunna rättfärdiga ett köp helt enkelt så jag får nog vänta lite. Dessutom vill jag ha en TENS-apparat, lånar mottagningens så mycket det går, jag kan nästan inte vara utan, då kan jag inte jobba ordentligt. Nu krånglar axeln så mycket att det helt enkelt inte fungerar. Och detta trots att jag tränar runt 2-3 ggr/veckan.

Träning ja, förut gav träningen en sån enorm endorfinkick att jag var hög som ett höghus. Inte längre. Tyvärr är jag toktrött för det mesta och ännu tröttare när jag tränat. Det är helt enkelt inte lika skoj längre, men jag masar mig iväg till friskis och verkligen försöker. Vissa pass är ju förstås bättre än andra, Annas medelpass, Jakobs danspass och Annelies skivstångspass är förstås bra. Vill också hinna med något steppass, då jag testade Ann-Charlottes pass i början av terminen och tyckte att det var toppen! Dock är det som om kroppen inte orkar, den där pigga känslan finns inte längre.

Igår var vi på föräldrafika på scouterna, och dottern var så stolt! Hon fick sin scouthalsduk med märke som ska sys på (och vem ska göra det när jag är så ohändig… får fråga mormor som vanligt…) Och nästa söndag är det scoutinvigning i kyrkan, och jag som inte har varit i kyrkan på evigheter! Vad har jag där att göra? Jo, jag ska vara stolt mamma till dottern! Inget annat, jag tror ju inte på den guden.

Kollade tillbaka lite och nu har jag haft min blogg i snart fem år! Tänk vad tiden springer! Och hur många ord jag skrivit!